Tröttn på att vara trött
Jag mår så jävla dåligt. Mina problem är små för världen men gigantiska för mig. Jag mår så dåligt i mig själv. Jag orkar inte ta hand om mig själv. Jag orkar inte bry mig. Jag bara är. Som i en bubbla.
Jag lägger min energi på sonen och på jobbet. Sen orkar jag inte mer. Jag orkar inte ta hand om kärleken till min sambo. Jag orkar inte bli arg. Jag orkar inte längre bry mig. När jag försöker så blir de ändå bara fel. När jag ber om hjälp så händer ändå ingenting. Jag orkar inte längre be om hjälp. För jag vet att ingenting händer ändå. Jag vet att i slutändan får jag göra det själv så jag har slutat fråga.
Jag känner mig som en bitter kärring som bara gråter och gråter. Jag försöker gömma det för sonen. Vill inte att han ska se att mamma är ledsen. Jag gråter i duschen när ingen hör. Jag gråter när han sover. Snart finns inga tårar kvar. De är tomt i förrådet med tårar. Vissa dagar är bra. Andra dagar inte så bra. Tur jag har min älskade unge. Den bästa som finns. Så mycket kärlek, han ger mig glädjen och energin. Att en sådan liten kan ge så mycket. Fina älskade unge.
Jag har helt enkelt tröttnat på all skit runt omkring. Tröttnat.
