Tröttn på att vara trött
Jag mår så jävla dåligt. Mina problem är små för världen men gigantiska för mig. Jag mår så dåligt i mig själv. Jag orkar inte ta hand om mig själv. Jag orkar inte bry mig. Jag bara är. Som i en bubbla.
Jag lägger min energi på sonen och på jobbet. Sen orkar jag inte mer. Jag orkar inte ta hand om kärleken till min sambo. Jag orkar inte bli arg. Jag orkar inte längre bry mig. När jag försöker så blir de ändå bara fel. När jag ber om hjälp så händer ändå ingenting. Jag orkar inte längre be om hjälp. För jag vet att ingenting händer ändå. Jag vet att i slutändan får jag göra det själv så jag har slutat fråga.
Jag känner mig som en bitter kärring som bara gråter och gråter. Jag försöker gömma det för sonen. Vill inte att han ska se att mamma är ledsen. Jag gråter i duschen när ingen hör. Jag gråter när han sover. Snart finns inga tårar kvar. De är tomt i förrådet med tårar. Vissa dagar är bra. Andra dagar inte så bra. Tur jag har min älskade unge. Den bästa som finns. Så mycket kärlek, han ger mig glädjen och energin. Att en sådan liten kan ge så mycket. Fina älskade unge.
Jag har helt enkelt tröttnat på all skit runt omkring. Tröttnat.
Onsdag dag 4!
Dagen startade stressigt, lite försenat från början. Glömde mobilen hemma, fick lämna sonen på dagis och åka hem igen och hämta mobilen. Idag av alla dagar var det inte läge att glömma den. Men på något vänster var det mindre trafik idag än alla andra dagar och lyckades komma i tid.
Mamma hämtade sonen på dagis idag, hans lycka var gjord. Mormor är verkligen en favorit. Så istället för att stressa hem kunde jag stanna kvar en stund på jobbet och sedan åka och träna. Var inte alls sugen men åkte ändå. Det tar 21 dagar att föra in en vana och jag ska ge mig fan på att träningen ska bli en vana. 3 pass sen i lördags! Jag ska även hålla att inte ha längre än 3 dagar mellan varje pass på gymet. Så tappar man lätt bort dig och man slutar att gå vilket fallet inte ska bli denna gången. För det känns så jävla skönt efter träningen. Det infinner sig ett lugn och man känner sig grymt avslappnad! Det ska bli som en drog. Man ångrar aldrig att man gick bara när man inte gick!
Har söndag inplanerad till träning men måste få in en till träning. Kanske fredag om jag får tiden och barnvakt vill säga. Hoppas hoppas.
Jag har som mål att minska lite varje vecka i omfång. Att bli piggare och gladare. Och jag känner trots att jag bara tränat 3 gånger totalt att min inre frid infinner sig och de dagar jag tränat är jag mycket gladare och nöjdare med mig själv. Och mitt mål är att må så fruktansvärt bra och så att jag kan smitta av mig av all positiv energi till alla andra runt omkring mig! Verkar vara ett sunt mål. Sen har jag ju självklart ett mål att komma i mina gamla jeans och faktiskt känna mig snygg i min kropp.
Väger mig varje dag, en jödra drog. Men livrädd att jag ska gå upp de kilon jag tappat igen. Men har invägning på gymmet varannan tisdag. Hade invägning i tisdags och hoppas på att jag tappat minst 2 kg tills dess och minskat i fettprocent. Hoppas hoppas!
Nu ska jag sova! Ha det så gott tills nästa gång!
Tada!
Sunday!
Fan! Fan! Fan! FAAN! Ibland gör man bara totalt bort sig. Totalt bort sig! Vill bara gräva ner mig själv lite! Jag var inte redo för mötet idag. Inte alls. Varken mentalt eller fysiskt! Trivs inte alls med mig själv och ja, jag jobbar på det. Jag kommer inte att ge upp. Jag ska nå mina mål och sen är jag redo igen. Göra ett nytt intryck. Jag ska skaffa fram ett nytt tillfälle för ett nytt möte där jag kan känna mig som mig själv och nöjd med det jag åstadkommit!
Annars har dagen varit bra! Varit ute i skogen med sonen! Träffat sonens kusin, faster och farbror. Städat hela huset och till och med hunnit med lite magträning. Det är inte dåligt! I really try My hardest to be the best version of me!
Todo!
Vilsen
Jag vet inte längre om jag ska fortsätta gå på samma väg eller om jag ska ta en annan väg. Jag har hamnat i något jag inte vet om jag ska fortsätta med eller om jag ska försöka ta mig ur.
Jag vet inte om det är grönare på andra sidan staketet eller om mitt egna behöver vattnas lite bara. Jag trivs men ändå trivs jag inte. Är det bara nu? Kommer det även vara sedan? Är det något som är nu? Är det möjligt att hitta tillbaka om man gått för långt. Är det möjligt? Eller är det dumt att gå för långt om man börjar bli vilsen? Hur gör man för att ens komma fram till sånt här?
Hjärnan, hjärtat och själen måste börja sammarbeta! Lättare sagt än gjort.
